Vinn min värld.
Kategori: Behandlingshem, Vardagen
Det här är så fruktansvärt. Svart på vitt fruktansvärt.
Det är så jävla jobbigt att jag knappt vet vad jag heter. Vissa dagar kan jag inte ens röra mig för att hela kroppen bara vill ge upp. Jag blir liggandes på golvet i en liten hjälplös hög som bara hoppas att allt kan lösa sig av sig själv. Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Det är så hemskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag står inte ut. Det här är inte humant. Det är en utdragen tortyr där jag bryts ner som människa. Och jag hinner inte bygga upp mig själv mellan gångerna. För det är inte en behandling som ska funka kortsiktigt utan den ska verka resten av mitt liv.
Jag kan hålla på och linda in det i massa metaforer men bokstavligen talat så är det här ett helvete. Ett helvete som jag måste vandra igenom. Det brinner överallt och det är svart av sot. Så svårt att navigera sig fram och omöjligt att se var det slutar. Jag måste ta ett sätta en fot framför den andra och lita på att jag är tillräckligt stark. För jag vill inte fastna här och det finns ingenting vackert att vända tillbaka till. Det enda jag kan göra är att fortsätta framåt och bara hoppas, med allt jag är, på att eldarna snart kommer slockna.
Att det snart är över.
