TidsLiv

Lever du ett liv i frihet? Fritt från ångest och panik. En tillvaro med vanliga framgångar och motgångar. Där livet inte är enkelt men det är inte så svårt att du ligger på marken och kippar efter andan. Du kan leva. Som en normal människa. Du har ett jobb, fritid, rutiner, traditioner, kanske till och med familj. Och de vet inte. De vet inte vad för mörka hemligheter du bär.

Jag skulle visa dig min vardag. Jag skulle vilja att du fick se vad för konsekvenser dina handlingar har fått. Hur något som du kanske bara ser som ett pojkstreck blev för mig ödestigert. Jag skulle vilja att du var med på ett samtal när jag i detalj måste berätta om vad du gjorde mot mig. Se min nervositet innan, se min uppbyggda rädsla, se mina tvivel och hur jag försöker slippa. Sedan får uppleva den skräck, den ångesten, den paniken som bara väller över mig när jag berättar om dina handlingar. Sedan tomheten efter, den fullkomliga likgiltigheten och sorgsenheten som fyller hela min kropp. Jag skulle vilja att du fick vara med om det.
Jag vill att du ska lida så som jag lider.
Att du ska plågas så som jag plågas.
Att du ska hata dig själv så som jag hatar mig själv.

För vi befinner oss i olika delar av universum. Och du borde, egentligen, om det fanns någon rättvisa i världen, få utstå det som jag får utstå.
Du borde kvävas. Inte jag.
Du borde få ta konsekvenserna. Inte jag.
Men så ser inte verkligheten ut. Istället flyter din tid fram smärtfritt och allt det som egentligen är din ondska och dina problem, landar på mig.
Jag får ta allt. Jag får känna allt. Jag får gå igenom allt.

Det enda som gör att jag inte bara faller ihop i en hög och ger upp är att jag kan fortfarande förändra min framtid och min historia.
Men Du. Du kommer alltid vara ett monster. Du kommer alltid vara en förövare. Du kommer alltid vara anledningen till mitt helvete.
Och när jag kliver ut ur eldarna, kommer du fortsätta brinna.