TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

När kylan är varmare.

Kategori: Min historia

Jag vill inte bli din första begravning. Vill inte att du ska klä dig i svart och sitta tyst i en bänkrad omringad av människor som sörjer. Inte behöva sjunga med i någon slentrian psalm om Guds stränder och Guds händer.

Jag vill inte bli den gravstenen du besöker någon gång då och då. Där du sätter dig och stryker handen över mitt namn ingraverat i granit. Hur du tittar på årtalen för då jag föddes och då jag dog och tänker att jag var ung. Alldeles för ung.

Jag vill inte bli personen du saknar. Som du letar efter i folksamlingen dagen då du gifter dig, skaffar barn eller fyller femtio. Jag vill inte bli det ansiktet som du hoppas ska dyka upp. Men som aldrig kommer göra det.

Jag vill finnas vid din sida. Få stå med dig i vårt och i torrt. Dela alla motgångar och framgångar. Få följa din utveckling precis som du får följa min. Hur vi ska bli gamla ihop. Kunna sitta och minnas tillbaka alla våra upptåg och äventyr. Hur vi fått dela ett helt liv ihop. Skrattat och gråtit, bråkat och blivit sams, älskat och hatat. Jag vill att vi ska se tillbaka på våra liv och glädjas åt att vi fick leva det tillsammans. Att vår vänskap var starkare än allt det mörka som kan drabba en människa.
Jag ska inte bli din första begravning.
Jag kommer inte bli gravstenen du besöker.
Jag är inte personen som du saknar.
Jag vill finnas.
Jag vill leva.

 

Kommentera inlägget här: