TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Jag tar mig tillbaka.

Kategori: Dissociering, PTSD

Blundar hårt.
Axlar får närkontakt med öronen.
Spelar fiol på den hårt knutna ryggen.
Håll allt borta. Håll allt borta.
Ingenting går att förtränga.
Uppskjutandet i evighet håller aldrig i längden.
Det går inte att prata i termer om rättvisa. För det här följer inga lagar.
Inget reglemente tas i beaktning.
Men ont gör det.
Fruktansvärt ont.
Vilken person som helst skulle vilja undvika den smärtan.

Det går inte att fly för alltid.
Allting kommer ikapp.
Och det är för det bästa. Ett liv i skräck är inte värt det.
Stanna upp. Känn efter. Var rädd. Men våga ändå.
Även då det känns som att känslorna skulle kunna döda mig.
De kan de inte. Tvärtom.
Utan mina känslor, så dör jag.

 

Kommentera inlägget här: