TidsLiv

Jag har världens bästa kontakt på försäkringskassan. Ja. Ni läste rätt. Försäkringskassan. Han är så oerhört inkännande och bryende att jag knappt vet var jag ska ta vägen med all värme. Han skojar, skrattar, frågar, undrar. Trodde aldrig jag skulle säga att jag ser fram emot samtalen med en myndighet som försäkringskassan. Det enda jag har hört är skräckhistorier och det enda jag har känt innan honom är att de inte bryr sig överhuvudtaget och tycker mest man stör. Men inte han. Han är så oerhört mån om att jag förstår och att jag känner mig lugn och trygg. Herregud. Han är till och med bättre än vissa läkare jag träffat inom psykiatrin, fattar ni då hur bra han är? 

Han är på min sida. Han hoppas på mig. Det känns märkligt att en okänd människa på en myndighet, som ska ta beslut om huruvida jag kan få ersättning eller inte, kan bry sig om mig så mycket. Det är en fin känsla. Och jag är alltid glad efter att ha pratat med honom. 

Kanske har jag blivit galen. 

Eller så finns det guldkorn överallt.