TidsLiv

Du försöker förstöra mig.
Dra mig ner i ett fördärv. Håller mig kvar under vattenytan tills du ser paniken sprida sig över mitt ansikte. Du räds inte för att plåga. Kan alltid lägg in ett veto om mer skada. Sitter tyst med essen.

Mycket av mig hatar dig. Tycker inte att du är rimlig i dina handlingar. Att du är så förbannat självisk och orättvis. Du gör det så jäkla svårt att leva. Förhindrar att min vardag ska flyta förbi smärtfritt. Du är där och påminner om vad som gör ont. Om jag för ett ögonblick skulle andas frisk luft så är du där och påpekar att min frihet är begränsad. Du fyller hela min kropp med rädsla i de mest ofarliga miljöerna. Ibland kan jag inte ens handla en vanlig jävla dricka i en vanlig jävla affär utan att du är där och hetsar mig till att fly. Och jag lyder. För du är fortfarande så mycket starkare än vad jag är. Just nu. Men det är en ständig kamp och jag har inte gett upp.

Du försöker förstöra mig.
Men jag kommer förgöra dig innan du lyckas.
Jag kommer hinna förstöra det som försöker förstöra mig innan det förstör mig.