TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

En rättegångs sanna namn.

Kategori: Min historia

 
Jag bröt ihop. Föll isär. 
Efteråt rätade jag på ryggen och svor för mig själv att jag aldrig mer skulle gråta.
Att jag aldrig mer skulle tänka på det här.
Att jag aldrig mer skulle känna.
 
Jag var 15 år.
 
Han satt mitt emot mig och log. Jag tittade ner i bordet och kunde inte möta hans blick. Att han kunde titta på mig äcklade mig, jag kände mig smutsig.
Hans advokat var en äldre man. Mörk. Otrevlig.
Det var en klassisk vi-tror-att-du-ljuger-rättegång där allt jag var blev ifrågasatt.
Vad hade du för kläder?
Hur mycket hade du druckit?
Sa du tydligt nej?
Hade du haft sex innan?
Hur många gånger?
 
Jag blev mindre och mindre. Men jag lovade mig själv att jag inte skulle gråta. Inte här. Inte under utfrågningen.
Så han fortsatte ställa frågor. Forsatte att förnedra mig.
När han var klar och jag skulle resa mig upp bar inte benen mig så jag föll ihop. Bröt ihop. Föll isär.
 
Jag var 15 år.
Och jag hatade redan mig själv och önskade att jag var död.
 
Kommentera inlägget här: