TidsLiv

Jag ser rader upp och rader ner fyllas av värderande tankar. Subjektivt elaka tankar. Jag undrar; Är det såhär jag lever? Är det i det här som jag ständigt går runt i? Ett konstant analyserande av varje handling, varje rörelse. Aldrig till min fördel. Alltid med obefogad kritig. Helt orimliga krav.

Inget jag gör är rätt

Inget jag säger är rätt.

Inget jag tänker är rätt.

Inget jag är är rätt.

Fan. Ingenting är rätt.

Hur blev det så? Hur blev detta min övertygande åsikt? Min övergripande agenda. När började min vardags se ut såhär? Alltid jagad av det onda ögat. Som aldrig ser till omständigheter eller kontext utan bara bedömer rätt av – Dåligt – Dåligt sagt. Dåligt gjort. Dåligt. Dåligt. Dåligt.

Jag slår på mig själv hela tiden. Dygnet runt. 24/7. Lever med en inre röst som hela tiden tiden talar om för mig hur fel allt är. Helt obarmhärtigt bara bestämmer att jag är värdelös och borde straffas. Både psykiskt och fysiskt.

Räcker det inte med att jag bor på behandlingshem och hatar livet?

Nej, det räcker inte. Du ska fan få veta, varje sekund, hur du agerar fel. Och du ska också vilja söka dig till människor som bekräftar din självbild – att du bara duger till en sak och borde straffas. Och när den möjligheten tas ifrån dig hittar du andra sätt. Rakblad, glasbitar, knivar, inte äta på en hel dag, isolering, springa tills du kräks. Det kommer aldrig sluta. Kommer driva dig till vansinne. Kommer rubba din självbild och självkänsla så mycket att du en dag inte ser någon annan utväg än att göra slut på det.

Det ultimata straffet.

Döden.

Och då har de vunnit. Då har de äckliga asen som var med och skapade det här hatet, vunnit. Då har de tagit ifrån dig allt. Värmen, hoppet, drömmarna, tryggheten, förtroendet, livslusten. Det tog något så vackert som Liv och gjorde om det till något fult och skamfyllt. Tog bort den inneboende instinkten att överleva till varje pris och ersatte den med ett överhängande mörker törstande efter blod. De skapade bottenlösa hål i själen. Tappade hjärtat på styrka. Drog rep runt lungorna. Orsakade ett inre krig i hjärnan. De tog något så vackert som Liv och gjort om det till död. Slöt cirkeln långt innan den skulle slutas.

Det är oförlåtligt. Det värsta man kan göra mot en annan människa. Och de gjorde det, utan att tveka, flera gånger, utan tillstymmelse till dåligt samvete trots att det var en verklig persons liv de trasade sönder. De såg på när hon brann när den egentligen är den som startat eldarna som borde brinna.