TidsLiv

Vi gjorde den klassiska ”Var ser du själv om tio år”. Fast med en tvist. Det här var inte ett scenario vi önskade oss utan hur livet skulle se ut om tio år ifall vi inte tar tag i våra problem. Om vi fortsätter leva som vi gjorde förut med destruktiva beteenden och dysfunktionella relationer.

Hur skulle det bli om tio år?

Jag kom inte så långt. Jag kom först ett år fram där jag förutspådde en vardag som hemlös, missbrukare, prostituerad, anorektisk, ensam, suicidal, djupt deprimerad och ännu mer traumatiserad. När jag skulle skriva ”om 3 år” så blev det bara ett ord. Tre bokstäver. Död. Om jag fortsätter leva som jag gjort tidigare så kommer jag inte leva om 3 år. Jag kommer vara död. Jag har antingen tagit en överdos, svultit ihjäl mig själv, mördats eller, mest troligt, jag har tagit livet av mig. 

Så ljus såg den framtiden ut.

Utan förändring är jag omöjligt vid liv om tio år. Det finns bara inte.

Vad säger det mig nu? Vad behöver jag göra nu?

För det finns en annan sida också. 10 år framåt om jag förändrar mig. Ett liv där jag kan jobba med det jag vill, bo där jag vill, leva hur jag vill. Där jag kan uppfylla mina drömmar om att få hjälpa andra gå igenom det jag gått igenom. Ett liv där jag kan älska och bli älskad tillbaka. Kan skratta när jag vill och gråta när jag behöver gråta. Så långt ifrån all misär det innebär att bo på behandlingshem och hata allt man är.

Ett vardag så långt ifrån den här.

Men det är en tuff väg dit, snårig, fylld med hinder. Och det är ett val jag måste göra.

Bestämma mig för att om 3 år är jag inte död.

Jag lever. 

Och jag vill leva.