TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Nästa tåg avgår.

Kategori: Behandlingshem, Depression

Det är svårt att kämpa för min skull ibland. Vissa dagar orkar jag inte att se mig själv i spegeln. Jag vill inte höra min röst. Inte kännas vid min kropp. Inte lyssna på mina tankar eller ta hänsyn till min person. Jag klarar inte av det helt enkelt. Jag blir så förbannat less på mitt liv och min situation att jag bara väljer att stänga ner hela systemet. Går runt som en vålnad. Släpar mina steg bakom mig.

De dagarna är plågsamma. De dagarna är dränerande.
Då längtar jag bort. Blundar hårt och hoppas att morgondagen blir bättre. Att livet kan bli annorlunda. Att jag är närmare en förändring.

Men även om hopplösheten är så påtaglig att det värker i varenda cell.
Så kan jag inte ge upp.

Jag har en hel stab bakom mig. En armé som hoppas.
En familj, vänner, en styrka av behandlare och personal.
De hejar på mig. De är på min sida. De tror på mig.
Nu är det dags att jag också börja göra det.

 

Kommentera inlägget här: