Det som bränns när det känns.
Kategori: Dissociering, PTSD
Jag lever mitt liv i pansar.
Byggt upp en mur runtomkring mig.
Virat taggtråd kring mina steg.
Vägrat omfamna sårbarheten.
Livrädd för det sköra.
Som inkapslad i ett skal.
Det är ett liv med minerad mark.
Där det kan smälla när som helst och jag skyddar mig med imaginär säkerhet.
Det känns rätt men det är fel.
Det försvårar livet mer än det underlättar.
Gör mer skada än nytta.
En nyckelpiga som vill flyga måste öppna sitt skal.
Hon har sina vingar i tryggt förvar tills de ska användas.
När vindarna ligger rätt bryter hon upp sitt yttersta lager och fäller ut sina genomskinliga drömmar.
Hon blottlägger sitt innersta för att kunna ta sig dit hon helst önskar.
Hon delar på sitt skal för ett större syfte.
Jag måste göra likadant.
