TidsLiv

Nu brinner himlen och vi räknar ner till en ny tidsera. 

Vi lämnar ett år av katastrofer bakom oss och blickar framåt med ett barns tro på att världen är god. 

Om inget har gått som vi velat kan vi börja om nu. 

Det finns fortfarande tid. 

Även om den aldrig är konstant för den som inte är evig. 

Vi sammanställer våra motgångar och jämför dem med våra framgångar. 

Försöker jämna ut vågskålen men på något vänster tippar alltid den ena sidan över. 

Det är aldrig jämna plågor. Aldrig likvärdig njutning.

Det ser mörkt ut men det är också nu vi ser stjärnorna. 

Det finns något att finna i det mest miserabla sammanhangen. 

Om vi ska orka med ett år till måste vi lämna bönerna bakom oss och se till förändringen i våra händer. Den som vi fortfarande styr över. 

Och nej, Vågskålen är aldrig jämn men livet är heller aldrig ett rakt streck. 

Allt finns.

Det vackra och det fula. 

Och när något väller över faller vi tillbaka på inrotade mantran för att klara en dag till.

Även när det inte finns hopp så finns det ljus.

Även när det inte finns ljus så finns det hopp.