TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Räckviddens sång.

Kategori: Depression, Vardagen

(null)

Förfaller
Förtärs
Förgörs

Är så ledsen. Mår så dåligt. 
Förstår någon det? Hör någon det? 
Dagen har knappt hunnit komma och jag har redan gråtit trettioelva gånger. Mina tårkanaler är ett ständigt flöde av saltvatten. När kranen väl vridits på är den omöjlig att stänga av. 
Hela havet stormar. Bottenlösa kamp. 

Jag sitter i min ensamhet och försöker tänka ut saker jag kan göra för att förändra min tillvaro. Undviker att tänka på vad exakt det är jag måste göra för att komma vidare. Det hjälper mig ändå inte just nu att gräva ner mig i exponerings tunga lagar. Jag behöver inte bli påmind om de minnena som ännu inte är bearbetade och väntar på att få bli hörda. 
I sinom tid kommer vi dit. Ikväll är det inte läge. 

Jag försöker finna målen. Meningen. Anledningen. 
Det finns ett svar på varför jag gör det här. Varför jag har gett upp mina gamla strategier och försöker prova något nytt. Det enkla svaret är att de inte fungerade. Inte i längden. Det mer invecklade svaret är att de aldrig hade tagit mig dit jag ville. 
Livet är mer än rädsla. Det kan innehålla mer än ett litet spann av trygga platser. 
Världen ligger inom räckhåll men skyms av dåtidens skuggor. 
Jag måste lysa upp dem. 
Sätta dem under lupp. 
Först då kan de försvinna. 
Fröst då kan jag bli fri. 

Ingenting är för sent. Det finns alltid tid. 
Vart vill jag?
Vad vill jag göra med mitt liv?
När jag väl har bestämt mig ska jag hålla fast vid det. 
Sedan ska alla beslut jag fattar ligga i den riktningen. 


Kommentera inlägget här: