TidsLiv

"Säg ja till livet."

Får höra hur jag ska omfamna det. Se det växa. Lyssna efter fågelkvitter och söka mirakel i varje hörn. Upptäcka det vackra i planeten som valde mig, eller som jag valde. Oavsett här jag här, på den här platsen, med det här livet. 

Det jag ska säga ja till. 

Det är en ordinär jord som vi åldras i. Ett magisk klot som svävar genom universum lätt och smidigt men som bär på något komplext och abstrakt. Människors öden. 

Här går födseln och döden hand i hand. Vi ser det unika i varje person men egentligen är vi bara här tillfälligt. I det stora hela, bara någon millisekund. Egentligen helt obefintliga. Men vi präntar ändå in avtryck i varandra. 

Vissa mer än andra. 

Allt det här skulle vara fullkomligt men något ligger i min väg. 

Jag har hinder som hindrar mig. Kan inte nå min fulla potential för att mitt förflutna hämmar mig. 

Får till mig att det är jag som har alla valen. Att det är nu jag måste avgöra hur min korta tid på den här platsen ska tillbringas. 

Jag avgör. Jag har makten. Jag har kontrollen. 

Jag har inte alltid haft den. Den har tagits ifrån mig flera gånger. På de mest brutala sätten. På de mest kränkande visen. Med de mest förgörande metoderna. 

Och jag ska ändå vilja fortsätta kämpa. Trots att världen vänt mig ryggen. Trots att mänskligheten har visat mig sin värsta sida så ska jag ändå vilja tillhöra den. 

Det finns en annan utgång också. Jag har möjligheten att avsluta allt. 

Men det får inte sluta såhär. Jag vill fortsätta. 

Jag vill säga ja till livet. 

Men då får livet fan säga ja till mig också.