Magi är överflödigt.
Kategori: Allt det andra
Jag ser månen inatt.
Dess sköra urna som kläs i finslipat kristall.
Den ser tillbaka och jag undrar om vi är förenade genom våra blickar ut mot universum.
Kanske går det att känna dig genom att känna mig själv.
Inget är så obeständigt som våra hjärtslag.
Jag tror att de slår för att hålla oss flytande men börjar mer och mer inse att analyserande av anatomin långsamt dödar kärleken.
Tänds det en stjärna för varje gång mina tankar rör vid dina.
För då är skulle natten aldrig kunna göra intrång.
Du vandrar alltid i mitt medvetande.
Befinner dig i centrumet av min närvaro.
Så mycket med dig gör ont.
Även om det är omständigheterna som vägrar samarbeta.
Det borde vara olagligt att hålla två själar isär.
Men kosmos tar inte hänsyn till lagar eller regler.
Så vi bryts ner.
I samförstånd med himlen bestämmer jag att om ödet inte vill gå min väg.
Så tänker jag gå den själv.
