Somna om.
Kategori: Allmänt, Min historia
Huvudvärken är ständigt närvarande. Ligger där och påminner mig om allt som är fel. Får mig att knapra ännu fler tabletter och kan riktigt känna hur substanser ligger och skvalpar i magen på mig. De gör varken från eller till. Som mest ger de ett extra illamående när jag förställer mig de vita, kemiska små giften luckras upp i mitt blod och blockera signalsubstanser. Huvudvärken kvarstår.
Det är stressen. Den gör att mina axlar är konstant spända och hindrar blodet att kunna flöda fritt. Det går att spela piano på mina knutor i nacken. Måste hela tiden påminna mig om att inte spänna kroppen. Försöka slappna av. Men det är svårt. Istället gör jag tvärtom, spänner mig tills jag nästan inte kan andas längre. Det är ett ynkligt försök att hålla tillbaka känslostormar. Det är lönlöst. De kommer ändå. Och ännu starkare eftersom de har samlat på sig under tiden som jag har försökt att hålla dem borta. Jag står hjälplös mot mitt hav av värk.
.
