TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Jag litar på imorgon.

Kategori: Vardagen

Alla förutsättningarna för att lyckas.

Vad betyder det egentligen? Vad ger det? Vad ger det inte?

Och om jag inte lyckas vad innebär det? Hade de bara gjort en felbedömning eller är det så att jag har sjabblat bort den chansen. Jag hade förutsättningarna men tog inte tillvara på dem så jag fort fortsätta att leva i misär. Är det svart eller vitt?
Jag förvirras. Är rädd för att jag lutar mig tillbaka på någon slags grundfunktion i mitt inre där jag egentligen bara hoppas att allt löser sig lite sådär mirakulöst. Egentligen utan mig, jag behövde inte anstränga mig. Plötsligt är det vår och jag är fri, ren, ny.

Sanningen är en annan. I den bittra verkligheten måste jag vara med i varje sekund. I alla de plågsamma stunder ska jag vara där och uppleva. Känna. Må dåligt och sedan kanske må bra, i alla fall för ett ögonblick.

Allt förutsättningar att lyckas. Alla möjlighet att misslyckas.
Och så jag, mitt emellan.
En liten människa som egentligen bara ber om en sak
- få bli lycklig.

.

Kommentera inlägget här: