TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

När annat blir viktigt.

Kategori: Vardagen

 
 
 
Det står en obekväm stol i rummet som jag ska sitta på. Där ska jag vara placerad i en timme och blotta det innersta och stolen är obekväm. Det är nästan det enda jag kan tänka på. Hur kunde de inte köpa bättre stolar? Allt annat är inrett för att skapa harmoni och trygghet. Det står levande ljus på bordet och det hänger fina tavlor på väggarna. Sådana som det är meningen att man ska titta på och finna lugn. Men stolarna är outhärdliga. Jag vrider och vänder mig fram och tillbaka. Försöker placera mig på ett bra sätt. Men är tvungen att byta ställning om och om igen. Va i helvete.
 
Hon har en något störig röst. Eller så är det bara jag som hakar upp mig. Hon har en mysig tröja på sig som jag gänra skulle vilja ha. Ja. Alltså inte hennes, men en sån stor och mysig tröja. Jag har alldeles för få sådana. Julen är snart här. Kanske ska satsa allt på mysiga tröjor där.
 
Men jag sitter där och berättar fragment av mitt liv. Det går fort. Jag liksom rabblar allt och efteråt känns det tomt. Efteråt är det som jag har sålt ut mig själv även om hon inte kommer skada mig. Men jag känner mig naken och exponerad. Lite ensam. Det är också som att det inte hänt. Jag kanske bara hittade på allting.
Fast den där bittra eftersmaken ligger kvar..
De där bilderna av deras händer på min kropp finns kvar.
Så det kanske är på riktigt ändå.
Precis som de där obekväma stolarna.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: